Hopp

I onsdags brast det för mig i skolan. Vi delade patientberättelser och vi kom in på hopp. Det pratades om hopp hos cancerpatienter och att utan hopp dör man. Jag tänkte på dig och försökte hålla tårarna borta. Jag såg dig framför mig när du stolt visade upp vad du kan göra, trots frakturer på bägge överarmarna. Som du kämpade!
Så länge benen fungerar, så länge jag kan stå på benen sa du.
Sen kom dagen då benen inte längre ville samarbeta.
Och efter ett par dagar var du borta.
💚♥💚


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: