Solens strålar värmer.
Helgen som gick spenderaders en hel del ute och vi har tagit vara på solen. I söndags blev det en långpromenad med Zoran och Willian. Det var så lugnt och stilla, riktigt fint. Det ger mig så mycket kraft och glädje samtidigt som jag helt plötsligt kan börja gråta. Mitt i allt det fina är det något som ändå saknas. Allt vi hittar på, allt som Willian lär sig tänker jag att jag ska ringa och berätta för dig sen. Det är så mycket jag vill säga dig.
